Det börjar ta emot igen. Projektet "Runktankar" känns inte lika fräscht och spännande längre och projektet "Kuken, ballen - hål i skallen" om min Sturm und Drang period gör mig bara deprimerad. Min lista på saker som gör mig arg gör mig bara förbannad, alternativt kåt eftersom jag hela tiden tycks snöa in på Uma Thurman. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till för att ta mig ur denna själsliga och kreativa nöd.
För att råda bot på eländet tog jag mig till Les Deux Magots i Paris 6e arrondissement. Jag tänkte att dela plats för näring med andra intellektuella storheter som Borges, Camus, Hemingway och Sartre skulle sätta fart på skapandet.
Uppenbarligen är det dock så att Hollywood har förstört även den franska intellektualismen. Någon fjantig donna gjorde tydligen för ngt år sedan en klichéfylld film om Marie Antoinette och använde stället som bas - och nu är caféet överfyllt av gapiga jänkare.
Och vips blev det som en gång var en symbol för djupa tankar, reflekterande och intellektualism det omvända - en plats som vittnar om konsumtionssamhällets imperialistiska makt genom dess förvrängning och förstöring av varje originalitet eller djupare tanke och/eller känsla med dess banalalistiska förkärlek för pekoral och kompromisser. Det har blivit en en amerikansk kuliss som föreställer Paris, ett eurodisney för vuxna som tror att de upplever det gedigna Europa, Frankrike och Paris. Och det enda gedigna de har behållt är de griniga Parisiska kyparna!
Stället fungerar med andra ord som en ursäkt för europeisk intellektualism; ungefär som gemene klåpare inbillar sig att bara för att man går på Castorama (eller Claes Ohlson) så blir man en riktigt händig hantverkare och fixare, så inbillar sig trögtänkta idioter till flockdjur att bara de går på Les Deux Magots blir de helt plötsligt kritiskt tänkande poeter - som jag.
Jag flydde från turisterna till mitt vanliga hak på rue de la Terrasse. Dyrt och heligt lovade jag mig själv att aldrig någonsin igen bli en del av den kuliss som låtsas vara Paris - ni vet kvarteren runt Odéon, där Slas och andra puckon har hängt sedan 50-talet för att aldrig konfrontera sig med någon ur-invånare med ändå låtsas som att de "upplevde Paris, Europa och stora vida världen".
Dessutom är kyparna på Brasserie de la Terrasse vänliga och civiliserade, dvs kan prata engelska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar