Vi är uppenbalrigen alla en del i den produktionsmaskin som går under namnet "Företaget Sverige", vare sig vi är företagschefer, skattebyråkrater, politiker eller lönnmördare. Vad vi INTE är är individer.
Hur ska man annars förklara att vi inte får finnas som personer utan att allt ska destilleras ned till nummer. Personnumret är givevtis den stora draken inom detta, ett kallt väsen som vägrar oss våra individuella mänskliga sidor. Det är inte nog med att numret är ens huvudsakliga namn hos myndigheter, det gäller också om man vill ha ett kort som trogen kund hos exempelvis barnklädesafgfärer som Polarn och Pyret - något som är omöjligt att få utan sitt personnummer (inklusive de fyra sista siffrorna).
På samma sätt som vi människor effektiviseras ned till en behändig nummerserie så sker det också inom andra områden. På gammaldags Systmebolag, till exempel på Sveavägen, får man alltid memorera numret på vinet och säga till de som jobbar i kassan. Och på så sätt reduceras något som kan innehålla eoner av komplexa intressanta faktorer till rätt och slätt: en pava vin med ett nummer. På samma sätt som en individ med all sin historia, erfarenheter, förhoppningar och tankar blir ett nummer precis som alla andra. Det är ingen tillfällighet att i militären där människor materialiseras mer än någon annanstans för att kunna reduceras till kanonmat så är numret också identiteten.
Hela nummerhetsen bottnar i rädslan för att man ska komma någon person eller något fenomen nära (dvs att de verkligen ska bli personer) plus att man inte vill behöva anstränga siog för att lära sig något; varken om personer eller vin, för det kräver ju en ansträngning.
Därför har jag bildat föreningen VVNFP (Våga Vägra Nummer Frigör Poesin) - och om ni vill vara med i min poetiska rörelse får ni titulera mig,som grundare och ordförande, Nr ETT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar