Det har varit en riktig skitdag! En sådan där dag som visar att hela världen bara finns till för att jävlas med oss poeter, ja faktiskt med oss konstnärer och visionärer överhuvudtaget. Jag gick upp i morse i trygg förvissning om att jag skulle skriva min första världsomvälvande dikt med en äkta gåspenna, men här sitter jag trött och ledbruten och bloggar framför den här jävla datorn i alla fall.
För det första, varuhus har INTE gåspennor. Det gäller för byggnadsvaruhus som Castorama; möbel och inredningsaffärer som Ikea, BHV osv; bok och pappershandlar som Fnac; lyxaffärer som Printemps och Gallerie Lafayette. Så mycket må vara hänt, att efterfrågan på en exklusiv artikel för oss hyperintellektuella inte finns tillgänglig på den breda massans varuhus var väl egentligen väntat.
Men att inte heller små specialaffärer som den lilla pappershandeln med den buttra gamla damen på rue Morceau (så grinig som hon är så var jag säker på att hon var en äkta intellektuell - men där fick man), eller små specialiserade bokhandlare som librairen på rue de Levis eller antikvaritatet på rue Legendre.
Så vad gör man? Någon föreslog att jag skulle kolla hos en slaktare. Visserligen är slaktare som alla vet analfabetiska barbariska pragmatiker med blodiga händer, men så mycket fäderfjän som brunkar hänga utanför alla Boucherier på rue de Levis så måste det ju finnas några rejäla gåspennor. Men icke - inte ens fasanpenna eller den minsta lilla hönspenna.
Då kom jag på att någon fet övergödd duva borde man väl kunna klubba i alla fall. I min skapande poetiska förtvivlan stapplade jag bort på Boulevard Batignolle mot Place de Clichy men där fanns det bara avgaser och heroin. De duvor jag såg var antingen platta eller för risiga för ett så erotiskt-romantiskt projekt som mitt.
I min förtvivlan tog jag mig till sådana förfärliga turistmagneter som Jardin de Luxembourg och Les Tuillieres. Jag tänkte att duvor som fötts upp av feta amerikanska turister borde vara en smal sak att fånga, plus att fjädrarna borde vara blanka och fina av mackdonaldsdieten (jag skriver inte rätt namn - man vet aldrig om de där j-vla jänkarlakejerna kan få för sig att skicka sina advokater så man hamnar på guantanamo - eller än värre på en gudsförgäten plats i Floridas ödemarken bland en massa bräkande inavlade Bushkusiner).
Men inte, det enda jag ådrog mig var ett långt samtal med några k-pistbeväpnade säkerhetsvakter utanför senatshuset i Jardin de Luxembourg som (typiskt nog) gjorts uppmärksamma på mitt "irrationella beteende" av en fet familj från Florida.
Så visst - om konst, poesi, romantik, erotik och glädje är "irrationellt beteende" så kan ni få ha eran j-vla disneyworld-värld. Jag ger tamejfaan upp!
P.S. Som kompromiss köpte jag en fin och sk-tdyr bläckpenna från Mont Blanc med min tjejs kontokort. Det var en korkad jävla idé i vilket fall, jag har j-vligt svårt att läsa min egen krattiga handstil, plus att det inte finns något rättstavningsprogram. Dessutom måste ju det man skriver likt förbannat skrivas in i datorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar