Värre är det med enklare Bordeaux, som Cru Bourgeois, Bordeaux Supérieur ellet helt enkelt bara Bordeaux. Tråkigt som katten, simpelt, värdelöst, inget att ha i glasen när man hänger på balkongen i solgassen eller grillar sin flintastek. Framför allt gäller det Cru Bourgeois, tafatta försök att likna "riktiga" Bordeaux, dvs Grand Cru.
Om man sedan lägger till att man faktiskt testar ett så jämrans värdelöst år som 2007 då vet man ju redan att loppet är kört. För det vet man ju att det är årgången som bestämmer om ett vin är bra eller inte! Kanske därför som Bordeaux har haft toppår 2000, 2003, 2005, 2009 o 2010. Och åren 2001, 2002, 2004, 2006 och 2008 var alla bra så 2007 ståtar i sin ensamhet som ett sämre så kallat mellanår.
Men nu är det ju så att vissa får hålla till godo med mindre, och då kanske man får ge en Bordeaux från 2007 en chans i alla fall. Och kanske är det så illa ställt att man till och med i sin dumhet ger en Boring Cru Bourgeois Bordeaux en chans. Tänkt och gjort - nedan följer en kort genomgång av tre Bordeaux-viner från 2007, som alla tre faktiskt levererade och, hör och häpna, alla har lagringspotential. Sist och inte minst viktigt - man slipper övertrassera tjejens kreditkort för att köpa dem...
Chateau Comtesse Du Parc, 2007 Haut-Médoc
Inköpt på Nicolas på extrapris (ja, jag vet att Nicolas är en "trist kedja" men sk-t samma när de har extrapris, som i förr förra veckan när denna "trista kedja" sålde Henriot Champagne Millésime 2000 o 2002 för 29 Euro flaskan i stället för Systembolagets (som vi MÅSTE ha kvar eftersom de står för kunskap, kvalitet och låga priser) 560 Sek). Trots extrapriset kostade den hela 8.60 Euro (i stället för 10.75) - men jag har ett gott minne av den så jag slog till!
Anney som gör vinet är egentligen vigneron i Saint-Estèphe (Chateau Tour des Termes) men förfögar över 8,75 hektar i Haut Médoc. Vinet har en klassiskt Bordeaux-färg (hur man än försöker med verbala substitut som kamelshårsrött eller petunia-rött med en dragning åt blått så förstår nog de flesta bättre när jag säger att vindet hade en klassisk djup Bordeaux-färg när jag hällde upp det i karaffen (just det, jag, eder misslyckade poet KARAFFERAR mitt vin numera, sådeså!) där det fick tillbringa ungefär nittio minuter.
Smaken var djup, mogna röda frukter lite kryddor, bra längd, viss strävhet och syror. En rejäl munfyllare som kräver sin mat till (och som tur var så åt vi mat till). Det är trots allt ganska lättdrucket med antydan till insmickrande frukt-sötma (OK - det är med franska mått mätt - jämfört med Nya Världen viner är det fortfarande som vinäger).
Tråkigt? Tja, nu har ju inte jag några Orrefors-glas vilket tydligen är de trendkänsliga svennarnas yttersta tecken för vanlig hederlig borgerlig tråkighet, utan får nöja mig med gratis-glas från Vigneron Independants vin-salonger, så det kanske är därför som jag inte fann detta så oerhört tråkigt, inte tråkigt alls faktiskt. Jag skulle inte tveka att lägga det i en cave i fem år (Cave sa jag, inte ståendes upprätt i hyllan ovanpå kylskåpet) - men det funkar bra med en rejäl köttbit också i dag efter några timmars karaffering.
Ok, det här kanske var undantaget som bekräftade regeln men döm om min förvåning när jag provade ett annat vin från samma år och samma område, och fann det än bättre (och billigare):
Chateau Bel Air, 2007 Haut-Médoc, Cru Bourgeois
Har minsann vunnit silvermedalj på den stora jordbruksmässan i Paris - det förpliktigar en del men som alltid finns det inga garantier. Det här köpte jag på Shopi för 7,95 Euro - och jag har njutit av deras årgång 2000 - men då fick jag betala hutlösa 9,95 Euro - men tyckte och tycker fortfarande att det var helt klart värt det.
Karaffering och hela baletten igen - och det här vinet har mer karaktär än det föregående. Här finns inte minsta tillstymelse till sötma, man dricker det till mat och man smuttar, små förtjusande smuttar som fyller munnen med strävhet, trä, persikor, hallon, och lite tobak. Det här är definitivt inget svennebanan klunka-klunka vin - och tak och lov för det - jag vill ha vin inte flyande smågodis tappat på vinflaska. Det här är bra och ska lagras (det har också en halv procentenhet högre alkoholhalt (13% i stället för 12,5%)). Bättre än föregående - som trots allt var mycket bra.
Börjar bli jobbigt att vara så positiv! Nåja nästa är också ett vin från samma år och samma område - och än billigare - så det är garanterat en nitlott:
Chateau Hanteillan, 2007 Haut-Médoc, Cru Bourgeois
Också inköpt på snabbköpet Shopi. Rekommenderat av Le Guide Hachette des Vins, 2011 (vilket igen inte behöver garantera någonting om man betänker att hemska industriproducerade viner som La Clede och Baron Pichaux också rekommenderas av denna vid sidan av kanonviner - så har de valt ut 10 000 franska viner också - slår till och med Allt om Mats "Samtliga Systemets Viner - Världens Största Vinprovning").
Priset var endast 5,90 Euro - och eftersom jag vet att det är ett kvalitetsvin och att äldre årgångar kostat betydligt mer (8-9 Euro) så blev jag nyfiken. Och visst, det är ett bra vin, mycket bra till och med. Helt enkelt ett kanonköp. Jag föredrar Chateau Bel Air personligen, men det är en smaksak. Chateau Hanteillan har bra karaktär, mogen röd frukt och bär, tanniner och är väldigt torrt men på ett icke störande sätt (så vida man inte vill klunka-klunka i sig en pava på tjugo minuter) och som sagt, det mår bra av mat till. Det är helt enkelt "en peau austère" dvs lite stramt. Lagringsbart, jajamensan upp till fem år.
Och nu till huvudvärken: Man hittar ett bra vin från ett skräpår för 8,60 Euro och är nöjd och glad med det. Sedan hittar man ytterligare ett, som till och med är bättre, och BILLIGARE (7,95 Euro) varpå man tror att man gjort ett kap - tills man hittar ett som är ännu billigare (5,90 Euro) och bättre än det första men inte rikitiiigt lika bra som det andra. Att livet alltid ska vara så komplicerat!
Min tjejs kreditkort stod för varuproverna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar