Vinbloggen: Nä nu jävlar...

Kan man få annat än tuppjuck när man läser vinbloggar? Jaha, så ni har druckit vin - så jävla märkvärdigt då. Gott var det visst också - och dyrt givetvis. Och faaan vad med smaker ni hittade i det, tunnor med tjära, kryddnejlikor, tobak, choklad och äppelskrottar och faaan och hans mormor. Konstigt - för mig smakar vinet oftast rödtjut - och gott så - det vore ju för faan förfärligt om det smakade gultjut eller gröntjut, eller hur.

När man har det som jävligast kan man dock lita på att hjälpen är som längst i från en - och att om det kommer någon som man tror ska hjälpa en så kan man ge sig faan på att deras uppsåt är det direkt motsatta. Som när jag bodde i Stockholm under förra våren och led av det usla vinutbudet, så kommer min svåger med en "present".Och vilken jävla "present" sen - en Vindagbok! "Du som dricker så mycket vin kan jag tänka mig skulle uppskatta den här", var argumentet.

Jaha ja, så jag dricker mycket vin?! Jaha, så man kan uppskatta vin så till den grad även om man bor i den bistra utpost till Nordpolshelvete att man vill skriva poesi om det?! Visst. Jag har ett visst minne av hur jag "njöt" av Systembolagets usla utbud och okunnighet som bara riktigt indoktrinerade mega-svennar (sann-svennar kanske de ska kallas) kan hävda stå för kunskap och bredd.

Jag hittade dagboken - ingen munter läsning alls. Efter inledande ganska ambitiösa försök att hitta något som var tjänligt utan att hamna på ruinens brant bestod varje sida av i princip samma sak: Lazy Lizard.



Svårt att förstå hur det kan gå så utför med "världens bästa utbud" men efter ett kortare återbesök har jag förstått varför: Vin ska smaka druvjuice med extrasocker och lite alkoholsting. Då är det FYND! Jag drack New Zeeländsk Pinot Noir (rua och Wishbone) och det smakade tamejfaan precis så - och det gör Lazy Lizard också, fast för 63 spänn litern i stället för över hundringen!

Men visst fortsätt ni att hinka överprissatt sockerextrakt under öververbaliserade former medan ni hånar "sura franska viner" och ser nedlåtande på "Cru Bourgeois i Orreforsglas" som tråkigt.

Själv njuter jag gärna av en pava Cru Bourgeois då och då - och för att visa min svåger att jag minsann KAN vara poetisk om vin (som allt annat) så har jag nu, tillsammans med några andra framstående vindrinkare (förlåt vinkonnässörer), bildad vinprovargruppen Munstänkarna med vars hjälp jag kommer att bedöma dessa tråkiga viner. Mer kommer, men det är i alla fall Klart Slut med: